Kärlekstroll på gång!

Vår julklapp från älskade Nettiz och hennes Lars var att de skall ha barn i juni.
Mycket roligt! Vi är så klart jätteglada både för deras och vår egen skull.
Vi finns ju där om det behövs, men det här är ju deras speciella tid, så vi försöker att inte vara så närgångna. Visst längtar vi, men det är ju ett tag fram än så vi tar det lugnt.
Vi kallar den lilla ofödda för Kärlekstrollet.

Idag efter långpromenad med häst och hund for vi på Korpen och tränade.
Nettiz hakade på med mig och Jesse. Det var flera år sedan vi tränade ihop så det var roligt.
Senaste tre åren har hästarna och hundarna tagit all tid.
Ridning är bra träning men det sliter också om man verkligen skall rida.
Arbetet runt hästarna är rätt tungt och inte minst mockningen är ett monotont arbete med mycket statisk belastning.
Det gick bättre än väntat.
Glad åt mina starka ben, där är musklerna intakta om än ena knäet är paj.
90 kg i benpressen gick lätt.
Jag kan mycket mer men måste ju börja lugnt.
Kan däremot inte köra benböj med skivstång än, min favoritövning, axlarna fixar inte det just nu.
Magövningarna gick över förväntan, det är armar och axlar som är mest illa ute.
Men det kommer....
Får väl se hur det känns i morgon.
Vi skall bara köra kondition i morgon var tanken.


Fått mycket gjort här hemma senaste dagarna jag och den bäste.
Får numera in bilen i garaget! Det ni!

Hoppas komma igång med någon form av utbildning strax.
Arbetsmarknaden vill inte ha mig, men något måste jag ju göra.
Mitt synhandikapp renderar inga förmåner med sysselsättning, men blir jag blind löser det sig.
Hmmmm...
Finns massor med saker jag kan göra, men de jobb som står till buds fixar jag inte.
Jag klarar av det mesta i väldigt bekanta miljöer, men i helt nya är det knepigt.
Och så måste det funka med belysningen som är väldigt avgörande.
Och så får folk inte flytta på småsaker för dem ser jag inte.

Att ha ett synhandikapp som inte är uppenbart för andra är knepigt.

Och den ständiga kommentaren: men du rider ju!
Finns de som rider och är helt blinda. Dock med ledsagare.
Jag har fantastiska hästar och Jesse.
Hon kommer jämt ihåg att tala om saker jag kanske inte ser när vi rider.
Och hästarna ser ju....vänder hästen och drar kanske det är en björn..ha..ha..

Många mål att uppnå detta år och mycket att se fram emot.
Men nu vill nämnda ögon inte vara med längre,trots stor dataskärm och jättetext.
Over and Out